Hampi Hampi, inte mycket hander i Hampi.

Sa har ungefar:

Vaknar till ljudet av hundar, faglar, bilar, motorcycklar, forsaljare, pipande saker, musik fran restuarang, kor och getter. Ligger kvar en stund och kanner pa min mage som kanske slapper ut lite kramper med mig medveten om att de ocksa ar en upplevelse. Gar till toaletten, halsar pa en odla och femton spindlar. Tar en kalldusch med en tval hard som en tegelsten. Tar pa mig mina losa byxor och en bla troja, spanner fast mitt laderbalte med vaska och traskar upp till en restuarang. Tar en ginger lemon honey tea och kanske en enkel kramig soppa som smakar som skolmatsalsmat.  Gar ner igen och later den tomma dagen ta sin borjan.

Inte mycket hander har, forutom stillasittande lasande. Och jag ar inte pa semester, har ar folk pa semester. Jag vill inte stanna har mer an nodvandigt, bast att aka harifran nar jag ar frisk.

Advertisements

Nyheter

Sluta.

Jag ser inget egentligt syfte med att få reda på hur hemsk världen är varje dag, vänja mig vid det och acceptera det. Och sen…förvänta mig det. Jag vill veta vad som hänt som är bra i världen, jag vill veta vad folk gör för att få en värld som stämmer bättre överens med vad vi vill och inte vad vi inte vill.

Så länge vi har nyheter som de ser ut nu kommer vår värld vara likadan. Så länge vi har nyheter som de ser ut nu kommer vi tycka att allt blir värre.

Så länge vi kämpar för att känna oss så hemska och kassa som möjligt, så kommer vi lyckas.

Om du vill det ena får du det och om du vill det andra får du det. Varje sak jag inte vill får jag för jag uppmärksammar det med nyheter. De inte nyheter, de finns inga nyheter…

Knark

Är nog den mest onyanserade debatten tillsammans med sexköp/sälj debatten. (Finns självklart flera, men de jag upplever/tänker på just nu)

“Det är olagligt att du säger något, men vi kan väl prata i din plats?…du mår väl inte så bra?…du kanske borde tänka på hur du vill att livet ska bli?…”

Vad vet ni om livet! Vad har ni upplevt, vilka är ni och varför lever ni som ni lever? Vad är att må bra? Varför ska man sträva efter er bild av att må bra? Jag kan ju inte köpa ett par fina byxor med att jag har ett leende, jag kan inte få ett jobb för att jag är så snäll, jag kan inte få åka taxi för jag har psykedeliska drömmar. Jag borde inte få vara nöjd med livet som det är. Jag borde sträva efter mera, mera, mera, mera. Definiera mera! Vad är det att få mera? När börjar jag äga något? De absurt för mig att tänka sig att man står på jorden och någon säger “du måste jobba åtta timmar för att få stå kvar” “annars händer vad?” “ja, annars dödar vi dig”. Men de slår mig att den meningen inte är absurd…att vi kan räkna med straff. Vi kan räkna med att bli straffade, vi kan räkna med att vi klassas som ofullständiga individer, vi kan räkna med att världen vill oss illa och vi kan räkna med att vi egentligen borde vara döda innan vi ens tänkt vår första tanke.

Jag älskar oss, och om vi vill kan vi ta de så lungt, oändlighet lugnare. Vi har ju kommit på hur vi har tak över huvudet och mat på bordet. Kan vi inte stanna där? Ta varje individs tanke på allvar och låta den fullt ut leva.

Om vi vill, skulle världen imorgon kunna vara den värld vi vill leva i. Men vi kan väl inte, vi är väl biologiskt elaka.

Vi är biologiskt massor av egenskaper.Det betyder inte att vi är allt samtidigt. Utan vi väljer vad vi vill vara, och vi väljs vad vi ska vara.

Men det är såhär världen ser ut nu, just nu. Och jag väljer att uppskatta den, för den behöver det.

Så jag går ut, tittar, luktar, hör, smakar, känner och upplever. Som en människa.

Du sköna nya stad

chips i fönsterregn

Du kom till Malmö en sensommarkväll, i finanskrisens år, tvåtusennio. Du hör Centralstationens utrop i högtalarna och det fyller upp dig i magen. Du känner dig förälskad i framtiden– alla möjligheter ligger som spröda korn i den skarpa höstluften.

En ny framtid med studier, nya nätter, gamla känslor, nya människor. Du tittar runt och ser alla bekväma ansikten, människor som verkar veta var de ska, som inte verkar söka någonting, som inte verkar bryr sig om vad som händer. Du är på din första föreläsning och du behöver block och penna, samtidigt. Någon tittar längre än förväntat på dig och hela världar vecklas ut i ditt huvud. Hur det skulle vara om ni gick ut på en klubb, drack te i vardagsrummet eller spelade musik för varandra?

Till slut dricker du för mycket kaffe, inser att du redan slutat prata om något vettigt, och sitter istället hemma själv i din studentsäng. Sätter på musik, tänker på hur det lät när du senast hörde den låten. När du hörde den med dina vänner, när du fick frågan och svarade att du skulle studera och inte kände något tvivel utan att allt var förväntat. Du visste att du skulle till Malmö och att allt var nytt, du klarar dig överallt och du jagar en CSN-dröm i en världskris. Du sa att du kommer hitta massor av nya vänner, bli lycklig, kär och fri.

Onsdagen känns som måndag och du inser att inget kommer av sig själv, att du måste göra allt. Det är något du vill ha och du börjar tänka att det löser sig. Du tänker att det du vill ha också i någon mån vill ha dig, där. Helgen kommer, du går på fest och letar efter ögon som lyssnar efter din ensamhet. Du kanske träffar någon, allt börjar kännas bättre. Ni pratar om hur det är i Malmö. När du öppnar kylen morgonen efter inser du att du inte handlat mat och hungern får dig att känna en sorts skam för allt du lärt dig. Någon erbjuder dig en falafel, någon finns med dig. Du oroar dig i onödan utan onödan att oroa sig. Du känner dig trygg med båda fötterna på högskolegolvet. Du har hamnat i en pulserande, organisk plats, denna oas vid sundet, denna sköna nya stad.

(Denna artikel skulle varit med i studenttidningen, men fick inte komma med pga ekonomiska nedskärningar. Vad jag än skriver nu kommer det verka bittert, tänkte igenom om jag kunde skriva “jag tyckte det var rätt neutralt att de inte tog med den”. Men nu vet ni att jag tycker det, och att de inte var ironi…gosh vad mycket vi måste skriva efter 90-talets ironi invasion)

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Sexiga underkläder

Idag är jag vaken som alla andra dagar

Någon gång ska jag genomföra en dag som en enda stor frågeställning.

Vad vill den här dagen mig? Vad behöver jag uppleva för att förstå varför jag vaknat idag? Varför vaknar man och inte somnar när man vaknat sen vaknar sen somnar sen vaknar och sen är man vaken? Varför lever jag som om det fanns en uppdelning av dagar? Vad är en människa? Varför är jag en människa just nu? Borde jag tycka de fascinerar mig med alla andra människor som lever samtidigt? Hur liten chans det är att träffa just de, och hur många som det istället skulle kunna vara. Hur det känns som varje person jag träffar skulle varit utvald sen all tid tillbaka för att träffa mig exakt då? Finns tid? Vad är då tid? Varför existerar tid som ett begrepp när vi kan komma överens om att det inte behöver existera utan bara är en manifestation av ungefärliga tankar om hur saker rör sig? Kan man sluta tänka? Vill jag vara nöjd? Vad är att vara nöjd? Är lycka att stanna och titta på sina händer, intressera sig av fårorna och sen titta upp? Finns lycka? Hur var döden innan jag föddes? Vem var jag då? Vem spelade mig? Är jag en karaktär? En roll? Är människan automatisk? Kommer vi uppleva oss som styrda ända tills vi dör och döden släpper oss fria? Kan döden vara det absolut bästa min själ kan uppleva? Hur ensamma är vi? Hur ensamma är vi människor? Är vi ensamma i världen? Är vi här och där och sen allt runtomkring är människor? Människor, människor och människor. Det begreppet saknar värde. Vi kan inte säga att vi är människor. Vad är människan? Vi vet väl inte vad den är, och varför vill vi inte veta. Varför vill vi inte ta reda på vad vi är, varför inte?

Jag är helt övertygad om att ett popkulturellt skämt skulle få mig att se bättre ut nu. Om jag avslutade allt med distans. “Distans till sina tankar, lever med den moderna världen som den är just nu”. Men jag vill inte ha det, jag vill inte skapa distans. Allt är väl ändå bara en upprepning, så låt mig vara och göra de upprepningar som jag behagar. Jag orkar inte skämta om allt för att öka min fantasi ålders genomsnitt. Jag vill inte leva med ett fiskespö i handen och världen i havet.

Jag önskar er en upplevelse idag som får er att känna en skön känsla i bröstet, som går ner i magen och ut i benen. (alternativt: ha en bra dag om man inte vill få för mycket inriktningar)

Smörlyckan

Inget har föändrats förutom livet själv. Jag stretar inte emot.

Bar en säng idag en lång bit, fick ont i händerna, fixade en kundvagn och fick hem den. Nu är mitt rum skönt, det går att diskutera, sitta ner, ligga ner, äta, fixa sina tankar i ordning, räkna hur rätt det är med en låt och syfta på ett minne med en ny mall. Jag tror aldrig jag varit så nöjd med mitt rum som nu, jag har aldrig känt mig så bekväm i ett rum som det här. För det är mitt, de rött och de är en saxofon i hörnet med en spegel lutad mot väggen.

Jag lagade en fin middag förut i vårt 50-tals kök, hällde upp lite vin och diskuterade film och huruvida den skapar människors beteenden eller om människors beteenden skapar film. Jag tror de den fina tudelningen där, inget är varken det ena eller det andra utan både och. Och kanske ingenting, men det är jag bara människa i. Och jag som människa är väl för lat för att fatta oändligheten och intet.

Vet ni förresten, jag var på Öland. Det är en Ö som det bor konstnärer på och lite folk runtomkring. Där råder det ingen tvekan om vilket väder det är, de bara att titta upp. Där får man vara sig själv och träffa massa nya människor som också är sig själva. Eller de så man kan tänka, medans man alltid är något av sig själv och att man tappar bort sig i en konstnärlig konfrontation av jaget tills man inser att de okej, att de skönt och att ett allvar kryper runt en bara några hundra meter iväg. De som att allt står stilla och tiden bestäms av vad som händer, att inget är förutbestämt utan vad som helst kan hända. Att de mitt idela konstprojekt i praktiken. (då jag uppskattar konst som låter slumpen avgöra inom ens egna ramar).

Tack för en fin helg, och tack för en fin lägenhet.

Smörlyckan är alldeles runt hörnet.